Monica var lite nervös i början och sa att ingen hade lyckats ta en bild av henne som hon var nöjd med. Och vi kämpade på och tog några bilder. Men så flög fan i mig, och jag föreslog att vi skulle tänka utanför ramarna, så jag slet helt sonika fram en ram för att indikera att nu skulle vi ha kul. Sedan fotade vi en serie med bilder med olika uttryck, ungefär som levande smileys, som vi döpte till “Alla mina ansikten”.

När vi skrattat rejält och var avslappnade fångade vi så till slut “bilden”. Den som får repesentera Monica på Internet. Och den är sååå bra!

Se själva, hon är så himla snygg! Jag tycker hon påminner om Lena Ohlin i den sista bilden.

Nedan är några bilder. Den sista bilden är en färgbild, mest för att visa hur mörkt det var när de väl tände fyren vid 22-tiden.

Jag har tidigare bara sett en igelkott, som brukar sitta under buskarna, som sitter under vår rönn, som har två fågelmatare hängandes. Småfåglarna kommer och smaskar i sig solrosfrön på vintern, och på sommaren matar vi även våra ekorrar. Både fåglar och ekorrar sprättar omkring frön, så under buskarna hamnar resterna, som igelkotten har smaskat i sig.

Men nu har tydligen ryktet gått bland igelkottarna att det finns godis i vår trädgård, för idag slogs nog alla rekord. Vi har inte bara en igelkott på besök, utan fyra stycken! Vi ställde ut lite extra tallrikar med kattmat (torrfoder) och vattenskålar. Och där smaskar de i sig allehanda godis och dricker vatten. Hur sött som helst!

Lustigt nog låter katterna igelkottarna vara, och fluffar varken upp svansarna eller reser ragg, utan de sniffar lite på igelkottarna och sedan håller sig lite på avstånd. Kanske bra det, med tanke på vad som finns i pälsen på igelkottar.

Här är bilder på tre av igelkottarna som smaskar mat och dricker vatten. Den fjärde är lite mindre och lite mer blyg, men jag kanske fångar honom/henne på bild någon dag också.

Stigs kamera är en Olympus E520 och objektivet han köpte var ett Olympus 50-200/3.5-4. När jag kom hem, efter att ha fotat jättekonstiga testbilder tänkte jag att Stig måste ju få se vilka fina bilder hans kamera kan ta *fniss* (internt skämt).

Jag gillar som sagt att fota med tele, så det var kul att gå loss i trädgården när jag kom hem. Mina katter var för en gång skull villiga offer. Dock är det svårt att fota djur, de rör sig så förbenat fort ibland. Men även om bilden inte är knivskarp så tycker jag bilden är helt underbar när Sam fick syn på en fluga. Suzy å andra sidan satt mest och tittade på.

Nästa inlägg blir bröllop.

Innan vi tittade på utställningen fick vi lite guidning av Göran Segeholm hur vi ska titta på bilder, och även att titta på bilder vi inte gillar och försöka se vad som gör bilden bra ändå. Riktigt intressant och detta var något som verkligen krävdes med Anders Petersens bilder, som till en början gav en känsla av kaos och förnedring. Men när man gick in nära och tittade på bilderna för 3:e eller 4:e gången, så hittade man verkligen guldkornen.

För mig var Vee Speers och Joel-Peter Witkin två riktigt roliga överraskningar. Vee Speers med sina oskyldiga, men ändå rätt makabra bilder av barn, och Witkin med sina aboslut makabra bilder, som är sagt att de inte är Photoshoppade (en bild av alla skulle visst vara det). Jag såg Witkins bilder med skräckblandad förtjusning.

Annie Leibovitz har jag följt ett tag och många av hennes kändisbilder var förstås representerade. Men det jag gillade mest var blandningen med hennes privata bilder, som var små, men naggande goda. En inblick i hennes privata, men man får också se hur hon experimenterar mer med sitt fotografi än det som förväntas av henne för olika tidningsomslag.

Fotografiska är ett otroligt vackert hus, som ligger vackert till nära vattnet. Massor med utrymme och en välmatad bokshop som skulle kunna ruinera en, om man inte hade sans och vett att stoppa sig. Jag rekommenderar verkligen alla fotointresserade att gå dit… många gånger!

Jag tog inte många bilder, då jag var mer upptagen av att titta på andras bilder, men några blev det i alla fall. Vi fick också i uppdrag av Göran att ta ett porträtt av våra vänner i sommar. Vi ska spegla dem som de är, och Göran berättade (och visade) hur vissa poser förstärker personligheterna. Givetvis kunde jag inte låta bli att ta ett porträtt av Mattias när vi ändå var där, och jag gjorde det med en liten tvist. För mitt porträtt av Mattias är verkligen motsatsen till hur Mattias egentligen är. Som skaparen av Moderskeppet så är han kanske gudlik, men någon hybris lider han verkligen inte av.