Bland annat tog vi en serie med bilder som varade under 30 sekunder vardera under 45 minuter och därefter sammanställer man dessa bilder i efterbehandlingen så att man får ett “stjärnspår” (star trail). Så här kan resultatet se ut.

Detta var första gången för mig, så det var riktigt spännande och det blev inte mindre spännande då vi fick se en meteor susa förbi i i rätt hög fart, och som vi då trodde på låg höjd. Men när vi sedan såg på nyheterna efteråt så hade denna meteor setts över stora delar av England och det häftiga var att vi såg den som ett brinnande eldklot. Fast det syns inte på bilderna dock, men jag plockade ur en bild ur serien så ni får se hur den susar för bi som ett streck under 3o sekunder.

Vi lekte också med elden. Det var rätt fräckt när vi tände eld på en fin stålull som man snurrade i en liten anordning (en ballongvisp och en kraftig ståltråd). Jättehäftig effekt när man låter kameran stå öppen i 30 sekunder eller så.

Sen lekte vi med ljusslingor som när man smög runt och vispade omkring dem så såg det ut som rök. Jättefräckt! Här nedan är två bilder, den ena bilden är på pojkarna som var med och den andra bilden är ett självporträtt med mig ochDiana, som avslutning.

Väninnan Stina kontaktade oss på Essence Vitae och hon har också varit ett stort stöd för Jocelyn, tillsammans med andra vänner som hjälpt till att ta hand om döttrarna när deras far var tvungen att återvända till Ghana för att jobba. Stina kom också på att barnen skulle få baka lite när jag var där, så det blev ett himla liv. Otroligt kul!

Här är ett litet smakprov från vår fotografering.

Detta är Astrid, som är dotter till mina vänner Cissi och Mattias. Jag fotade Astrid när hon låg i mammas mage och när hon var ganska nyfödd också, så detta har blivit en mycket trevlig tradition!

När Cissi frågade om vi inte kunde fota lite då Astrid hunnit bli 1 år, så började hjärnan jobba hårt. Vi skulle ha ballonger och vi skulle ha tårta, bestämde jag! Och så blev det. Astrid var överförtjust i ballongerna (och hon fick så många hon kunde bära med sig hem, enligt rykten lever minst en av dem fortfarande) och hon verkade gilla mina kunskaper i bakning, för hon åt med förtjusning den gräddtårta jag gjort speciellt för henne.

Här är ett litet urval av bilderna som jag tog. Visst är hon söt?!

Familjen Linder bor i Skellefteå, och mamma Lina lider av en kronisk cancer. Hennes berättelse kan du läsa här: Familjen Linder.

Norrbottenskuriren och Västerbottens Folkblad skrev också om oss, och vi var även med i tv (läskigt!).

Förutom fotograferingen fick familjen en fotobok, och en förstoring att hänga på väggen!

Om du känner någon som du tror passar in på vårt projekt, tipsa dem om att ansöka om att få vara med i projektet Essence Vitae.

När vi hade fotat klart (och berättat dåliga historier) gick vi upp igen och jag fick syn på en gitarr som låg på soffan. Så jag bad Anna och Tore att sätta sig och spela och sjunga lite för mig. Det hade spelat förr, det märktes. En väldigt trevlig avslutning i föräldrarnas vackra vardagsrum. Tack Anna och Tore för att ni vill vara med i mitt projekt!