Resultatet av Tina och Manuels kärlek låg redan i Tinas mage när vi fotade deras brudbilder. Så idag, den 14 juli, kom Tina och Manuel ner till Piteå och jag fick äntligen den stora glädjen att träffa lilla Soda. Denna charmiga ettåring var ett rent nöje att fotografera!

Vi försökte först att fota vid Gläntan (en populär badstrand här i Piteå), men redan efter några bilder fick vi ge upp då det blåste rejält kallt och Soda började skaka av kyla. Dessutom blev vi attackerade av något som nästan liknade en sandstorm. Min tillfälliga assistent Victoria kom dock på lösningen. Hennes föräldrar bor på Fårön och där var det lä och fint väder. Så dit åkte vi och hittade det idealiska stället!

Det var så här det såg ut, den 8 april 2007, när Soda fortfarande låg i mammas mage. Visst ser man den förväntan och spänning på vad som skulle finnas därinne och vilken person som skulle komma ut? Och med så busiga och härliga föräldrar så var det inte någon överraskning att Soda blev den solstråle hon är!

Tack Tina och Manuel för idag! Det var som alltid lika kul att träffas och jag hoppas att det inte blir sista gången. Eller snarare, jag *vet* att det inte blir sista gången, för Tina har ju lovat att Soda ska få bli storasyster så småningom till kanske både en och två syskon!

Eva-Katrin och Dan är som födda framför kameran. Väldigt lätta att fotografera och jag behövde mest sikta och skjuta med kameran. Dan påpekade dock att jag höll kameran fel väg vid några tillfällen, men jag hoppas att när han ser bilderna att de inte blir så dumma ändå.

Efter den lite blåsiga sessionen på stranden (Eva-Katrin hade gåshud, stackarn) så var det så dags att bege sig till kyrkan. Där väntade en norsk ceremoni med den väldigt charmige prästen Odd Willy Johansen, som har följt Eva-Katrins familj genom många väldigt tunga stunder i livet, men idag var det bara en glädjens dag. 

Den norska vigselceremonin skiljer sig något från den svenska, så det var väldigt spännande för mig att vara med. Bland annat sitter brudparet och deras vittnen framför altarringen på stolar och brudparet sitter mittemot varandra innan de blivit äkta makar. Efter det känslosamma vigseltalet och lite sång från prästen var det då dags för den intima vigselakten. Egentligen får inte fotografer fota just då, men jag hade fått dispens och det var en fantastisk upplevelse att få vara därframme med brudparet och prästen och dela deras glädje.

Detta inlägg blev lite långt, men jag hade gärna skrivit längre också, för det var så mycket med den här dagen som var speciell. Dessutom är jag en aning snål med bilder också, ni får bara ett litet smakprov här på bloggen, för det finns många, många fler senare att titta på (när jag är klar med redigeringen).

Tack Eva-Katrin och Dan för att vi fick dela dagen med er. Ett stort grattis och varma lyckönskningar från oss till er båda!

PS. Nej det är inte tradition i Norge att brudparet pussar prästen. Men jag tyckte Odd Willy Johansen var en sån person som skulle uppskatta mitt lilla upptåg, och detta är mitt busiga tack för att han lät mig vara med hela vägen under ceremonin. Tack!