Men direkt ur kameran ser inte bilderna speciellt bra ut, då kameran registerar bilden rätt neutralt. Därför måste man alltid justera bilderna innan man kan visa upp dem, och alla kan heller inte så mycket om digitalfotografi för att göra detta själv, så vad jag säljer är inte bilder direkt ur kameran, utan alla bilder jag släpper ifrån mig har jag redigerat så att de är acceptabla att titta på.

Precis som om du lämnar in en filmrulle för framkallning och förstoringar (för er som kommer ihåg att fotografi en gång var analogt) så fixar labbet till dina papperskopior så att de ser bra ut. Om de inte skulle göra det så skulle det bli rätt trista bilder. De förbättrar med andra ord färger och exponering också.

När jag säljer de högupplösta bilderna, så fixar jag därför till bilderna som om jag vore ett fotolabb. Dvs jag korrigerar färger och exponering till en bra baskorrigering. Det är vad du betalar för. När mina kunder beställer förstoringar, eller en fotobok, så bearbetar jag bilderna i ytterligare ett steg, för att få dem perfekta för förstoringarna eller för fotoboken. De får det där lilla extra helt enkelt och blir beskurna, retuscherade, osv.

För att illustrera lite på skillnaderna har jag här tagit fram tre bilder (lite på måfå bara), för att visa skillnaderna mellan bilden direkt ur kameran, när jag har korrigerat färg och exponering och när bilden har fått en mer artistisk redigering, så att ni förstår skillnaden.

Kunder som beställer förstoringar och/eller en fotobok får de artistiskt korrigerade bilderna också, som en extra liten bonus, om de köper de högupplösta bilderna.

De inbyggda strukturerna har roliga namn, genererade namn från några av Dougs kollegor. Som exempelvis de två jag använt i dessa exempelbilder: Roxie Glitterhips och Johnny Thunderpants.

Jag får ibland frågan om hur jag behandlar mina bilder, och jag tänkte tipsa om något som verkligen får min kreativitet att gå igång, även när det i grunden är en bra bild. Det är så kul att göra något lite extra ibland!

Under några år har jag varit en stor fan av något som heter Totally Rad Actions (förkortas TRA) från Doug Boutwell, en mycket begåvad fotograf (hans fru är minst lika begåvad). Dessa funktionsmakron underlättar jobbet, likaväl som det inspirerar.

Häromdagen köpte jag en ny “leksak” till Photoshop, som gjorde att inspirationen gick i taket och jag var tvungen att leka lite (ja, jag vet, jag har massor med annat att göra också, men detta är en bra upptakt så att övriga jobbet blir roligare också). Denna nya leksak jag köpte var alltså en plug-in från samma man, med namnet Dirty Pictures, som hjälper dig att lägga in olika strukturer på bilderna för den där lite gamla looken.

De inbyggda strukturerna har roliga namn, genererade porrfilmsnamn från några av Dougs kollegor. Som exempelvis de två jag använt i dessa exempelbilder: Roxie Glitterhips och Johnny Thunderpants (Mitt porrfilmnamn genererade jag förresten här).

Dessa är några före/efterbilder där jag också använt TRA (version 1) Ying/Yang och Oh Snap!, plus Burn Out och Pool Party fron TRA 2. Dessutom i version 2 och 3 la jag till en struktur som jag hittat på Internet.

And now a personal message to Doug about Dirty Pictures: These are so sexy that I’ve changed my name to my porn star name: Barbie Hump!

Moderskeppets skapare Mattias Karlsson är lärare på Högskolan i Jönköping och har framgångsrikt under ett par år drivit distansutbildning i Bildbehandling. Flera tusentals elever har gått kursen och fått ökade kunskaper i Photoshop. Nu under hösten startar dessutom en kurs i fotografi (visuell kommunikation). Båda dessa kurser är på kvartsfart och ger 7,5 högskolepoäng vardera. Ett sätt för många att lära sig något nytt, utan att behöva bo nära ett lärosätet, utan de kan studera hemma i soffan eller i sitt datorhörn.

Nå, vad är det då som får mig att reagera? Jo, det är Kåre Bremers kommentar i sin blogg om söktrycket på högskolor och framförallt reagerar jag på hans kommentar om dessa två distanskurser på Högskolan i Jönköping, där han säger: 

Tittar man på fristående kurser toppar två kurser i fotografi respektive bildbehandling vid Högskolan i Jönköping, enligt uppgift åtminstone delvis sammanhängande med att studenterna vid dessa kurser gratis förses med dyrbar programvara.

För det första, detta påstående att eleverna får gratis (och dyra) programvaror är en helt felaktig uppgift! Eleverna på Högskolan i Jönköping betalar för sin kurslitteratur och programvaror, precis som alla andra elever måste göra, på andra högskolor och universitet i landet. För det andra verkar det drypa av avundsjuka att Högskolan i Jönköping har ett sånt tryck på ansökningar (och därmed får större bidrag från staten — dvs det är vad våra skattepengar bland annat går till, något som jag skulle vilja kalla för folkbildning!). Ett lyckat koncept av Högskolan i Jönköping, som säkert Bremer önskar att Stockholms universitet hade kommit på istället, men istället för att gratulera så försöker Kåre Bremer misskreditera kursverksamheten.

Efter en formligen läsarstorm på Moderskeppets hemsida under fredagen (1:a maj) så kommenterar Kåre Bremer senare på på kvällen i sin blogg, att hans kommentar om gratis programvara var lite olyckligt, och säger:

Jag ber de som tagit illa upp av mitt inlägg om ursäkt och beklagar om uppgiften om gratis programvara är felaktig. Jag har fått den av en student (vars namn jag inte tänker uppge). Om det nu skulle finnas gratis programvara eller annat material som sammanhänger med en kurs så har jag dock svårt att se varför det skulle uppfattas som en muta. Det vore väl alldeles utmärkt om studenterna slapp betala för dyrbart kursmaterial. 

Öh, okej. Han säger att en student gett honom den uppgiften. Hade det inte varit lättare att kanske fråga fler elever, eller kanske till och med frågat Mattias Karlsson själv!? I kommentaren ovan, där Kåre Bremer “paddlar baklänges” lite och skyller på en student, så säger han “om” uppgiften skulle vara fel, inte ATT den är fel. Vilken den bevisligen är!  Över 300 kommentarer på Moderskeppets blogg vittnar om inte annat att Kåre Bremer är ute och sneseglar rejält! 

Min uppmaning är att Kåre Bremer inte bara ber alla studenter om ursäkt, men också ber Mattias Karlsson och hans stab med lärare om ursäkt, och dessutom hela Högskolan i Jönköping om ursäkt. Detta är ett rent löjligt påstående, och att sen inte ens våga ta tillbaka påståendet helt och dessutom gömma sig bakom en anonym källa som benämns som “en student” är rent utav fegt. Erkänn att du gjort fel, Kåre!

Det är nog dags för herr Bremer att lyfta rumpan från sin kontorsstol och bege sig ut i verkligheten lite. För vem har nytta av en person som sitter så högt upp inom den akademiska världen att han inte längre har något hum om hur studenternas värld fungerar? Min personliga åsikt är nog att han suttit för länge på sina poster och borde fundera på en ny karriär.

Varför blir jag så upprörd över detta, frågar ni då er kanske? Jo, jag har dels själv gått kursen och då fick jag inga programvaror gratis. Jag har dessutom under snart två terminers tid jobbat som hjälplärare med kursen för Bildbehandling och jag vet hur eleverna tänker och resonerar (inte ens som lärare får jag programvaror gratis, kan jag berätta också). Jag spenderar 10 timmar i veckan, och besöker flera gånger om dagen diskussionsforumet PingPong, där jag hjälper studenterna i just kursen för bildbehandling med programmet Photoshop. Så om någon vet vad eleverna säger på kursen är det jag. 

Så fråga mig nästa gång Kåre, så kanske du får lite mer tyngd bakom dina påståenden!

Eftersom detta är ett ovanligt inlägg på min blogg, då jag normalt inte skriver så här personligt utan att posta någon bild, så kommer här ett par bilder jag jobbat med i Photoshop tidigare, dvs det program jag betalat pengar för, precis som alla andra. Börjar du fatta nu, Kåre?

Torpa – Hofnäs utanför Ulricehamn: