Stigs kamera är en Olympus E520 och objektivet han köpte var ett Olympus 50-200/3.5-4. När jag kom hem, efter att ha fotat jättekonstiga testbilder tänkte jag att Stig måste ju få se vilka fina bilder hans kamera kan ta *fniss* (internt skämt).

Jag gillar som sagt att fota med tele, så det var kul att gå loss i trädgården när jag kom hem. Mina katter var för en gång skull villiga offer. Dock är det svårt att fota djur, de rör sig så förbenat fort ibland. Men även om bilden inte är knivskarp så tycker jag bilden är helt underbar när Sam fick syn på en fluga. Suzy å andra sidan satt mest och tittade på.

Nästa inlägg blir bröllop.

Men förra veckan var Sam i slagsmål med gatans skräck, en grannkatt som är ökänd för att inte slåss sjysst, jämfört med de andra grannkatterna som är mer vänliga och nyfikna. Tyvärr vann nog inte Sam matchen med gatans skräck, då han fick några rejäla riv- och bitmärken på hela kroppen (hals, mage och rygg).

Katter brukar ju ha bra läkkött, men katter har också grymma bakterier i munnen, så de bitsår på ryggen som Sam fick läkte inte så fint som det först såg ut, utan de började vara och vätska sig. Så vi fick helt enkelt ta honom till veterinären för lite omvårdnad. Idag opererades han och fick ett drän insatt, så att såret kan tömmas på infekterat var. Plus att Sam har fått antibiotika och smärtstillande. Men värst av allt är nog tratten han måste ha på sig.

Sam ser så otroligt deprimerad ut nu, även efter att narkosen slutat verka så hänger han med huvudet hela tiden. Han gör inte ens motstånd mot tratten (ännu), även om han backar lite då och då för att förhoppningsvis slippa den. Så han sitter som en gam och tittar ledset på mig, eller ut genom fönstret. Han kan inte röra sig lika smidigt som vanligt heller utan fastnar med tratten överallt, så inte undra på att han känner sig låg.

Tog några bilder på denna deprimerade varelse, som du kan se här nedanför. Det är trots allt något lite komiskt över dem, men samtidigt sorgligt att min goa kille inte alls är så tuff och kavat som han annars brukar vara. På måndag får han bli av med dränet och tratten i alla fall, men det är en lång tid för en katt.

Just nu sitter jag och skriver med Sams huvud vilande på min högra arm, då det verkar vara bekvämast så för honom för att vila. Men jag kan knappt skriva med en hand och får inte mycket gjort. Jag ser fram emot en större match mot tratten i morgonkväll eller så, när han börjat pigga på sig mer, så jag kanske får lite gjort (förutom att försöka få honom att inte slita av sig tratten alltså).

Sam fick dock godkänt då han börjat äta och dricka igen utan att det kom upp samma väg som det kom ner. Värre var det för min lilla flicka Suzy, som var så uttorkad och eländig, då hon inte fått behålla något hon ätit eller druckit under tisdagen. Så under dagen idag (onsdag) fick hon ligga på sjukhus med dropp och även där hade hon mått dåligt, men fick ändå komma hem på eftermiddagen för övernattning hemma. I morgon, torsdag, måste hon dock tillbaka igen för lite mer behandling.

Det var en ytterst upprörd dam som kom hem i eftermiddag, med droppnålen fortfarande på plats på frambenet. Än så länge har hon dock inte lyckats få bort tejpen, så vi får väl se om det sitter kvar till i morgonbitti. Men visst är hon söt ändå, min lilla sjukling?

Sam är dock lite skeptisk till all uppmärksamhet syrran fått idag. Han mår ju prima (eller i alla fall mycket bättre än tidigare) och vill ha allas uppmärksamhet. En typisk bild på Sam när han ser sådär extremt skeptisk ut (annars är han faktiskt väldigt söt!) bjuder jag på här. Visst är han rätt söt ändå, trots sin mulna min?  :D

Det känns skönt ändå att det är på rätt väg med båda katterna, för på lördag ska jag ner till Byske och fota försommarens första brudpar. Det ska bli jättespännande, då jag inte varit i Byske på många år och aldrig i deras vackra kyrka. Så håll utkik på bloggen under nästa vecka, då dyker det nog upp lite bilder från lördagens fotografering.