Fotografiska – ett tempel för fotografer

I tisdags hade jag det stora nöjet att träffa gänget bakom Moderskeppet och de som jobbar med dem på olika sätt på det nyöppnade fotografiska museet, Fotografiska i Stockholm. Ett riktigt tempel för oss fotografer. Där hade de några underbara utställningar, bland annat med Anne Leibovitz, Vee Speers, Joel-Peter Witkin, Lennart Nilsson och Anders Petersen.

Innan vi tittade på utställningen fick vi lite guidning av Göran Segeholm hur vi ska titta på bilder, och även att titta på bilder vi inte gillar och försöka se vad som gör bilden bra ändå. Riktigt intressant och detta var något som verkligen krävdes med Anders Petersens bilder, som till en början gav en känsla av kaos och förnedring. Men när man gick in nära och tittade på bilderna för 3:e eller 4:e gången, så hittade man verkligen guldkornen.

För mig var Vee Speers och Joel-Peter Witkin två riktigt roliga överraskningar. Vee Speers med sina oskyldiga, men ändå rätt makabra bilder av barn, och Witkin med sina aboslut makabra bilder, som är sagt att de inte är Photoshoppade (en bild av alla skulle visst vara det). Jag såg Witkins bilder med skräckblandad förtjusning.

Annie Leibovitz har jag följt ett tag och många av hennes kändisbilder var förstås representerade. Men det jag gillade mest var blandningen med hennes privata bilder, som var små, men naggande goda. En inblick i hennes privata, men man får också se hur hon experimenterar mer med sitt fotografi än det som förväntas av henne för olika tidningsomslag.

Fotografiska är ett otroligt vackert hus, som ligger vackert till nära vattnet. Massor med utrymme och en välmatad bokshop som skulle kunna ruinera en, om man inte hade sans och vett att stoppa sig. Jag rekommenderar verkligen alla fotointresserade att gå dit… många gånger!

Jag tog inte många bilder, då jag var mer upptagen av att titta på andras bilder, men några blev det i alla fall. Vi fick också i uppdrag av Göran att ta ett porträtt av våra vänner i sommar. Vi ska spegla dem som de är, och Göran berättade (och visade) hur vissa poser förstärker personligheterna. Givetvis kunde jag inte låta bli att ta ett porträtt av Mattias när vi ändå var där, och jag gjorde det med en liten tvist. För mitt porträtt av Mattias är verkligen motsatsen till hur Mattias egentligen är. Som skaparen av Moderskeppet så är han kanske gudlik, men någon hybris lider han verkligen inte av.