Petra Halls blogg

Mina simeskatter Sam och Suzy har fått vara ute mer på egen hand denna sommar, utan sele och koppel, och de brukar inte vara borta länge eller långt bort, och är helst bara ute när det är vackert väder och om någon av oss är ute i trädgården, annars föredrar de att vara hemma. Suzy håller sig väldigt nära huset, medan Sam har tagit ut svängarna mer och mer ju tuffare han blir.

Men förra veckan var Sam i slagsmål med gatans skräck, en grannkatt som är ökänd för att inte slåss sjysst, jämfört med de andra grannkatterna som är mer vänliga och nyfikna. Tyvärr vann nog inte Sam matchen med gatans skräck, då han fick några rejäla riv- och bitmärken på hela kroppen (hals, mage och rygg).

Katter brukar ju ha bra läkkött, men katter har också grymma bakterier i munnen, så de bitsår på ryggen som Sam fick läkte inte så fint som det först såg ut, utan de började vara och vätska sig. Så vi fick helt enkelt ta honom till veterinären för lite omvårdnad. Idag opererades han och fick ett drän insatt, så att såret kan tömmas på infekterat var. Plus att Sam har fått antibiotika och smärtstillande. Men värst av allt är nog tratten han måste ha på sig.

Sam ser så otroligt deprimerad ut nu, även efter att narkosen slutat verka så hänger han med huvudet hela tiden. Han gör inte ens motstånd mot tratten (ännu), även om han backar lite då och då för att förhoppningsvis slippa den. Så han sitter som en gam och tittar ledset på mig, eller ut genom fönstret. Han kan inte röra sig lika smidigt som vanligt heller utan fastnar med tratten överallt, så inte undra på att han känner sig låg.

Tog några bilder på denna deprimerade varelse, som du kan se här nedanför. Det är trots allt något lite komiskt över dem, men samtidigt sorgligt att min goa kille inte alls är så tuff och kavat som han annars brukar vara. På måndag får han bli av med dränet och tratten i alla fall, men det är en lång tid för en katt.

Just nu sitter jag och skriver med Sams huvud vilande på min högra arm, då det verkar vara bekvämast så för honom för att vila. Men jag kan knappt skriva med en hand och får inte mycket gjort. Jag ser fram emot en större match mot tratten i morgonkväll eller så, när han börjat pigga på sig mer, så jag kanske får lite gjort (förutom att försöka få honom att inte slita av sig tratten alltså).